Riksförbundet DHB

Familjeläger 2015

Årets familjeläger var på Ädelfors folkhögskola, Vetlanda

Vi är mycket stolta över vårt årliga familjeläger och älskar att berätta om det i DHB Dialog, på vår hemsida och på www.facebook.com/dhbriks. I år har vi dock lagt band på oss själva och överlåtit berättandet till barnledare Erik Skoog och deltagarfamiljen Yousef.

Barnledare Erik Skoog:

DHB:s familjeläger hölls i år på Ädelfors Folkhögskola, en bra bit in i det småländska höglandet nära det lilla samhället Holsbybrunn. På måndagen den sjätte juli anlände familjerna till det lilla samhället i Vetlanda kommun. Första dagen med barngrupperna var det bara två timmar men de flesta av barnen verkade ändå tycka att det var en lättnad att få komma ifrån sina föräldrar efter den långa bilresan. Under den första dagen var det tillfälle för alla att lära sig varandras namn och persontecken.

Bad var en aktivitet som uppskattades av alla deltagare. Där fick de modiga en chans att doppa sig i den närliggande sjön, när badkrukorna trivdes som fisken i vattnet uppe på torra land. Sjön låg vackert i närheten av folkhögskolan och omgavs av tallar som stod intill vattenbrynet. Även om vädret under veckan var ganska kyligt tittade solen stundvis fram mellan molnen. Förutom minigolf och en stor, fin gymnastiksal fanns det även två fina lekparker där både barn och ledare trivdes att vara i när solen var framme. När det regnade var det ändå mycket att göra i det stora spelrummet där det fanns allt från biljard och bordtennis till fotbolls- och fiaspel. Lek och bad tar på krafterna och en förmiddag blev det därför vila framför en film, något alla tyckte var roligt.

Alla barn verkade uppskatta veckan och fick möjlighet att påverka aktiviteterna efter sina intressen. Tiden med barngrupperna var mycket utvecklande. Nya bekantskaper knöts mellan barn som bor i helt olika delar av landet. Deras olika intressen varierade lika mycket som vädret skiftade under veckan. Vissa av barnen ville aldrig lämna pysselrummet, medan andra ville vara ute och springa oavsett väder.

Familjen Yousef:

Då var det äntligen dags. Veckan vi alla i familjen hade sett fram emot var här. Vi bilade från Stockholm till Ädelfors folkhögskola och vid incheckningen stod ett par välbekanta ansikten som hälsade oss välkomna.

Efter en gemensam information delades barnen in i deras respektive grupper. De var förväntansfulla och något nervösa; vilka andra barn skulle man träffa? Vilka barnledare skulle man få och vad för aktiviteter stod på schemat? När indelningen var klar så var det dags för teckenspråkskurs för oss vuxna.

Alla samlades och teckenspråkslärarna presenterade sig och vi delades in i tre grupper beroende på deltagarnas teckenspråksnivå. I vår grupp hade man denna gång anpassat nivå och innehåll så att även de fullt teckenspråkiga deltagarna kunde delta vilket var toppen. Vi fick ett väldigt stort utbyte av varandra och med skådespelaren Niklas Andersson som teckenspråkslärare gick vi alltid från lektionerna med ett leende på läpparna.

Teckenspråkskursen hölls de två första dagarna och de två sista dagarna bestod av projektpresentationer och föreläsningar. Det som gjorde starkast intryck på oss var de föreläsningar där vi fick ta del av olika personers livssituationer och erfarenheter.

Efter middagarna väntade kvällsaktiviteter vilket var ett ypperligt tillfälle för oss alla att lära känna varandra mer. En mycket uppskattad sådan var filmvisningen av filmen ”No Ordinary Hero: The SuperDeafy Movie”. Både barn och vuxna satt klistrade framför denna fantastiska familjefilm som vi varmt rekommenderar er alla att se om ni får möjligheten.

På torsdagen var det dags för DHB-dagen och vi åkte ut till Kleva gruva där en heldag var inplanerad med guidad tur i gruvan, skattjakt och guldvaskning. Dagen bestod även av mingel och erfarenhetsutbyten bland deltagarna.

På lördagskvällen bjöds det på härliga uppträdanden, aktiviteter och en massa skoj. När det var dags att åka hem på söndagen kändes det som veckan gått alldeles för fort vilket måste ses som ett mycket gott betyg. Alla frågor våra barn ställde i början på veckan hade blivit besvarade. ”Det är ju så roligt här, och vi har fått nya bästa vänner och vi har haft så mycket skoj.”

Den enda frågan som återstod var ”Varför kan vi inte stanna en vecka till?”

Till Läger
Stäng formuläret.