Riksförbundet DHB

Sommaren 2007

FEPEDAS:s Familjeläger

FEPEDA:s familjeläger på Irland 24-29 juli 2007

Carlingford, Irland

Lägret genomfördes under tiden 24-29 juli och platsen var på Irland, i en liten by som heter Carlingford, en timmes bussfärd norr över från Dublin. Carlingford ligger beläget vid havet i en vik med höga berg på andra sidan. Det är historisk plats eftersom helgonet Sankt Patrick vistats i området. Irländarna (över hela världen) firar Sankt Patricks dag varje år.

Ansvariga för detta läger var den irländska föreningen NAD (National Association for Deaf People) i samarbete med den europeiska föreningen FEPEDA (Fédération Européenne des Parents d;Enfants Déficients Auditifs). Till Carlingford anslöt sig 246 deltagare från 14 olika europeiska länder och 46 volontärer (14 av dem kom från andra länder än Irland) så vi invaderade den lilla byn. Från Finland kom hela 71 deltagare och det var den största gruppen. Vi blev utspridda i hela byn på olika boenden. Jag fick äran att bo på den enda hotell som fanns och som låg på det lilla torget.Huvudsätet för alla aktiviteter var vid skolan, kommunkontoret och det fanns ett uppsatt stort partytält som skydd för väder och vind (vilket behövdes!).

Aktiviteter

För barnen och ungdomarna anordnades många olika aktiviteter. Ungdomarna åkte till en äventyrspark där man bland annat klättrade i bergen. Seglingskurs var en annan aktivitet. Det fanns ett dagis för de yngre barnen så att föräldrarna kunde delta i föreläsningar eller göra sin egen vandring i de fina bergen. Jag såg inte till ungdomarna så mycket eftersom det var full aktivitet från morgon till kväll. Även under den stora galamiddagen på lördagskvällen roade sig ungdomarna på annan plats. Men det är en erfarenhet jag har sedan fler tidigare läger att ungdomarna, speciellt de teckenspråkiga, hittar många nya kompisar och utnyttjar varje minut av veckan för att lära känna varandra.

Föreläsningar

Under tre förmiddagar var det föreläsningar för föräldrarna och temat för dessa var:
”Identity, Self-confidence and Self-esteem for children and young adults”.

Onsdagen den 25 juli

Emotional well-being and Self-esteem

Från den engelska föräldraorganisationen föreläste Dr Margaret du Feu, consultant psychiatrist. Hon berättade om hur man inom den engelska föräldraföreningen NDCS (National Deaf Childrens Sociation) arbetade för att ge familjer till nyupptäckta barn information och kunskap om vad samhället (och organisationen) kan erbjuda, vad man som förälder kan kräva och hur man stödjer sina barn och ungdomar. Det är lite annorlunda arbetssätt jämfört med hur vi arbetar här i Sverige. I England är det organisationen som står för detta utbud och man har anställd personal som besöker familjerna. Dr Margaret du Feu har själv en döv dotter som är 23 år nu och hon berättade lite hur hennes familj hade för frågor i början. Dessa frågor skiljer sig inte nämnvärt från frågor som föräldrar i hela Europa har. En annan sak som kanske är annorlunda än vad vi gör i Sverige och det är att man arbetar mest för att barnen ska individualintegreras.

Tillsammans med Dr Feu var Mr Stephen Browne – clinical Nurse Specialist. Han gav en kort information kring arbetet runt familjerna. Han var ganska ny i verksamheten så den viktigaste informationen gavs av Dr Feu. Den tredje föreläsaren var från den irländska organisationen. Hon hette Pauline Walker och arbetade som psykolog åt NAD. Pauline gav en inblick hur man arbetar på Irland för att stärka föräldrarna/familjer i sitt arbete för döva/hörselskadade barn. Även NAD har psykologer, kuratorer anställda för att serva familjerna och vuxna döva/hörselskadade personer. Det var en mycket inspirerande föreläsare som hade egna erfarenheter. Hon var först fullt hörande, blev döv i vuxen ålder och lärde sig teckenspråk, fick CI och anser sig vara tvåspråkig – teckenspråk och talad irländska. Hon var en stor förespråkare för att ge alla döva och hörselskadade barn tillgång till båda språken.

Torsdagen den 26 juli

Var det workshop med ett antal olika teman. Jag valde att vara med på Literacy and Deafness. Denna workshop leddes av två representanter för NAD Mr Brendan Lennon och Ms Johanna Lodge. Det skulle handla om hur man hjälpte döva barn/ungdomar att lära sig läsa, hitta nyckeln till böcker och skrifter. På grund av sammansättningen av deltagare blev det inte så mycket om läsinlärning utan det ställdes frågor kring skola, information, skolval, språk (teckenspråk visa talat språk). Eftersom Ms Johanna Logde själv var döv ställdes det många frågor kring tolkverksamheten och högre utbildning. Det framkom att det är enorma skillnader på tolkverksamheterna ute i Europa. Jag tänkte oavsett att vi anser det finns många brister här i Sverige så i jämförelse har vi ett himmelrike vad gäller tolkverksamheten.

Fredagen den 27 juli

Det sista föreläsningstillfället hade titeln Maximising your childs hearing. Det handlade om hur man, från motsvarande vår hörselvård, arbetade och tränade små barn att med hjälp av sitt CI eller hörapparat lära sig höra bättre. Det var till en början så att jag fick känslan av att tas trettio år tillbaka. Vi fick via video följa ett litet barn från 18 månaders ålder till två år och se hennes utveckling vad gäller att höra ljud. Det var en del föräldrar som blev upprörda under denna föreläsning och tyckte att man ”en gång för alla kunde erkänna teckenspråket och se dess möjlighet”. Detta utvecklade en lång diskussion om teckenspråk eller inte för döva barn. Diskussionen visar att vi har olika erfarenheter, kultur och även möjligheter att lära sig teckenspråk.

Andra aktiviteter

På den två eftermiddagarna ordnades olika kulturella aktiviteter för oss vuxna. Den ena eftermiddagen besökte jag en keramikverkstad som fanns i byn. Den andra eftermiddagen tog jag en rundtur i byn och fick en liten historisk återblick. Under lördagen gjordes en bussutflykt med shopping till Dublin och på kvällen var det stor galamiddag med mat och dans till en orkester. Under torsdag och fredag arrangerades gemensamma kvällsmiddagar med lite kulturella inslag. Torsdagskvällen gick i Irländskt tecken. Det var Irländskt mat, musik och dans. Fredagen var en grillkväll med lite lekar, fotboll (på irländsk vis) basket bl.a.

Avslutningsvis vill jag bara uppmana alla familjer i vårt avlånga land att om Italien nu kan arrangera nästa europeiska familjeläger år 2009: Ta chansen att anmäla er familj till det lägret! Det kommer information om detta i första numret av Dialog nästa år. Jag lovar att ni kommer inte att ångra det, och det blir en fantastisk upplevelse för alla i familjen. Jag kommer att i nästa nummer av Dialog rapportera från FEPEDA:s årsmöte och kommittémöten som också gick av stapeln under lägerveckan.

Lena Fernström
Riksförbundet DHB:s representant i FEPEDA

Till Läger
Stäng formuläret.