Dövhet/hörselnedsättning i kombination med utvecklingsstörning

Att inte förstå och inte kunna göra sig förstådd…

Att vara döv eller hörselskadad i kombination med en utvecklingsstörning innebär…

… att man har stora svårigheter att kommunicera. Därför är det viktigt att barnet får mycket stöd i sin kommunikation. Det kan vara tecken­språk, bilder, TAKK eller en kombination av flera olika sätt. Tecken­språk kan fungera bra eftersom det är ett språk som både syns och känns, men för en del barn kan bilder vara bra. Det är viktigt att hitta det kommunikationssätt som barnet känner sig mest trygg med.

Identitet

Som alla andra barn blir döva/hörsel­skadade barn med utveck­lingsstör­ning starka och trygga om de hittar gemenskap och känner identifikation med sin egen grupp. Det är viktigt för självförtroendet att inte alltid känna sig annorlunda och bli särbehandlad.

Förskolor

Det finns ingen speciell förskola för döva/hörselskadade barn med utveck­lingsstörning. De går istället integre­rade i förskolor för döva och hörsel­skadade barn, där sådana finns eller i hörande förskolor.

Skolor

På fem orter i Sverige finns statliga specialskolor för barn som är döva eller hörsel­skadade. Dessa skolor tar även emot barn med lindrig utvecklings­störning. Den enda specialskolan för döva och hörsel­skadade barn med utvecklings­störning finns i Örebro och heter Åsbackaskolan (t.o.m vårterminen 2014 fanns Åsbackaskolan i Gnesta). Skolan är statlig och tar emot elever från hela landet. Man undervisar på tecken­språk eller använder alternativa kommunikationsmetoder.

Ett barn som har utvecklingsstörning har rätt att gå i särskolan. En del sär­skolor har kommunikationsklasser där man använder tecken som stöd eller alternativa kommunikations­metoder.

I särskolan, dvs. tränings- och grundsärskolan finns cirka 800 elever med hörselskador och ytterligare någon eller några funktions­nedsättningar. Gymnasie­utbildning kan eleverna få i Riks­gymnasiesärskolan i Örebro. För vissa elever kan Mo Gård i Finspång vara ett alternativ.

Råd och stöd

Specialpedagogiska skolmyndighetens resurscenter döv/hörsel i Stockholm ger råd och stöd till kommunerna. De kan även, efter önskemål från föräldrarna erbjuda information, konsultation och/eller specia­l­peda­gogiska utredningar för eventuella vidare åtgärder.

Vad är utvecklingsstörning?

För ett barn med utvecklingsstörning går utvecklingen av den intellektuella förmågan långsammare och når ibland bara upp till ett litet barns nivå. Det betyder inte att en person med utvecklingsstörning är som ett barn vid vuxen ålder utan denne förändras och påverkas av erfarenheter och lärdomar precis som alla andra människor. Utvecklingsstörning kan ha många orsaker, till exempel kromosomavvikelser, fosterskador eller förlossningsskador. Oftast är orsaken okänd. Personer med diagnosen utvecklingsstörning har en intelligenskvot (IQ) under 70. Man brukar också dela upp utvecklingsstörning i tre olika nivåer:
Lindrig, måttlig och grav utvecklingsstörning.

Lindrig utvecklingsstörning

Barn med en lindrig utvecklingsstörning har ett logiskt tänkande och kan förstå och använda abstrakta symboler (till exempel siffror och bokstäver). Till skillnad från personer med måttlig och grav utvecklingsstörning kan de i tankarna gå utanför sin egen verklighet och sina egna erfarenheter. De kan, med vissa begränsningar, diskutera aktuella händelser, förstå klockan, förstå pengars värde, läsa, skriva, räkna och förstå konsekvenserna av sina handlingar. De har ett konkret språk men kan ha svårt att förstå ordspråk och abstrakta uttryck, till exempel ”kasta ett öga på”, ”lägga benen på ryggen”. Många bor självständigt i egen lägenhet, kan ha ett arbete eller daglig verksamhet och delta i samhällslivet.

Måttlig utvecklingsstörning

Hos barn med måttlig utvecklingsstörning skiftar begåvningen mycket mellan olika personer. Personer med måttlig utvecklingsstörning förstår konkreta symboler, t ex bilder, och kan ordna sina upplevelser (t ex förut – nu – sedan). Deras tänkande är så pass utvecklat att de kan känna igen bilder och förstå vad de föreställer. De kan därför känna igen vanliga ord som om de vore bilder. Däremot kan de ha svårt för att läsa, skriva och räkna på traditionellt sätt. De kan ha ett delvis utvecklat talat språk och förstår talat språk om det är enkelt och konkret. De kan utveckla ett eget sätt att kommunicera. De förstår bilder, till exempel sin egen spegelbild. De kan minnas personer, djur, saker, platser och händelser som de har upplevt. De har rätt att få hjälp av människor som ser till att de har det bra och att de har rätt att få tillgång till hjälpmedel.

Grav utvecklingsstörning

Barn som har en grav utvecklingsstörning har stannat på en tidig utvecklingsnivå och upplever allt på ett mycket konkret sätt. Personer med grav utvecklingsstörning har svårt att föreställa sig och komma ihåg personer, djur och saker som de inte ser framför sig. De kan också ha svårt att förstå bilder, till exempel sin egen spegelbild, talat språk och de kan ofta inte utveckla ett eget talspråk. De använder kroppen för att kommunicera. Personer med grav utvecklingsstörning upplever grundkänslor som glädje, upphetsning, ångest och ilska. De kan ha svårt att hantera intryck med hög intensitet. Det är viktigt att de får möjlighet att utveckla ett kommunikationssätt de känner sig trygga med och som de kan förmedla sig med. Ibland kan aggressioner riktas mot den egna personen i ett självskadande beteende. Många har ett eller flera funktionshinder utöver utvecklingsstörningen, till exempel rörelsehinder, syn- eller hörselnedsättning. De har rätt till hjälp av människor de känner väl.